Sitter just nu i skolan och tänker på vad som kommer hända med alla oss som ska sluta nian om nästan en vecka. Känns helt tomt inom mig för jag vet inte riktigt vad jag känner. Dessa tre åren har gått i en rassande takt. Vi alla kommer ha minnen av varandra, Underbara minnen men det kan också vara minnen vi helst vill glömma. Tre år har gått.

Vi kom hit som barn, killarna var i målbrottet och tjejerna höll på att utvecklats. NU går vi iväg som stolta svanar ut på nya äventyr utan varandra. Man kommer hålla kontakten men vi kommer att träffa nya vänner. När vi kom så ville vi bara ha detta överstökat, då ville man att det skulle vara nu, när högstadiet är över.

Nu när man vet att slutet är nära vet man inte vad man ska känna längre, alla har kommit så nära varandra. En sak är ialla fall väldigt säker; Jag kommer att sakna alla väldigt mycket!1

Tre år har gått, Fula ankungar blev till svanar..