läste detta precis på dessies blogg och det va faktiskt väldigt bra skrivet av henne, det finns kanske lite vett i henne. Fast ärligt talat så har jag aldrig haft något emot henne!


"Nu är det ju valborg. Vilket betyder inte längre att sitta vid brasan med familjen, utan för de flesta betyder det "Supa sig dyngrak" Fast det misstaget sa jag förra året att jag skulle, och jag gjorde det. Jag söp mig dungrak. Jag hällde i mig en halv whiskey på mindre än 20 minuter. Jag var i hopparbacken i enskede (där de flesta tonåringar brukar smygdricka) Med Paulina, Robin, Joakim. Och andra sekunden så sprang jag ut i skogen för att de kom poliser där vi satt och drack ett gäng. Mer kommer jag inte ihåg, och jag tycker att det är jätte obehagligt att inte veta vart jag tog vägen då. Eftersom att polisen/ambulansen hittade mig 2 tunnelbane stationer bort därifrån jag var, liggandes ensam på en park bänk DYGNRAK.


Och även fast man tänker "Jag ska bli fullast av alla" Så är det inte så jäkla kul sen. Jag vaknade ju upp på Maria Ungdom (alltså ett ställe där fulla tonåringar körs och blir magpumpade..) och jag hade tydligen åkt in med Ambulans dit och jag var så full att jag inte ens kunde blåsa utåt på ett sugrör. Jag vaknade upp på en madrass iallfall bland ca 30 st andra tonåringar. Och det var hemskt faktiskt. Först när jag gick upp så fattade jag inte vart jag var, så jag försökte springa runt och leta efter Paulina, men jag var så jävla bakis, och jag mådde illa som fan så jag trodde att jag skulle spy hela tiden. Så jag gick direkt tillbaka till madrassen där jag låg bredvid massa andra okända tonåringar som mådde lika illa som jag. Det var hemskt faktiskt.

Dem på maria ungdom förklarade iallfall vad som hade hänt, och att jag hade åkt in med akut ambulans dit. Direkt då så fick jag en ångest klump i magen, först vad mina föräldrar skulle säga, och sen vart Paulina var, och sen också hur det gick till? Hur hade jag kommit så långt bort från Paulina helt själv? Jag vet fortfarande inte hur jag kom 2 tunnelbane stationer bort från där jag var. Dock vet jag att någon hade hjälpt mig iallfall, någon väldigt snäll. Jag hade även tampongen kvar som jag satte i på kvällen, på morgonen. Så jag visste då att ingenting hade hänt, som att kanske jag skulle blivit våldtagen. MEN, alla har inte den turen som jag hade. Och det finns faktiskt folk som varit så fulla som jag och också har sånna missluckor som jag hade, och kanske har blivit våldtagna fast de inte kommer ihåg det. Därför vill jag nu att ni ska tänka på vad ni gör idag. Vad ni dricker, och från vem och vilka ni dricker av. Och helst utav allt, försök att stå emot att dricka

Många unga som tror att de "kan dricka" dricker oftast för mycket, och får sina fyllor. Och det kan hända nästan vad som helst när man är sådär full och inte kan kontrollera sig. Som min killkompis, han ramlade framför tåget för att han var så full och vaknade upp nykter nästa dag och såg att hans ben var borta. Förstår ni hur hemskt det kan bli ibland? Jag vill helst stanna inne i morgon, men eftersom att jag ska på resutrang med Alma och min syrra och hennes kompisar så ska jag dra ut efteråt, men jag ska inte dricka mycket. Kanske ta ett glas vin, eftersom att jag vill inte begå samma misstag som förra året. Dock kan det här hända varje gång man dricker, och eftersom att jag vet min gräns nu så kan jag sätta stopp när det räcker med drickandes för mig. Men alla kan inte det, så försök att inte dricka!"